Att leva med ständig ångest och social fobi

Posted in Livsstil, Psykisk ohälsa/hälsa, Skönhet & Hälsa

Detta är inget jag brukar vara öppen med i min blogg, men det är så otroligt viktigt att prata om – nämligen ångest och andra psykiska problem. Ångest är något alla någon gång upplevt, men få vill prata om det och t.o.m erkänna att de mår dåligt. Men det är ett stort problem för många, många som sjukskriver sig pga bland annat ångest.

Jag lever med ständig ångest. Varenda dag finns den där. Vissa dagar är bättre, vissa är mycket sämre. Det jag har störst problem med är det sociala – jag har verkligen inte social kompetens, vilket gör det väldigt svårt för mig att prata med nya människor, inleda en konversation, ringa folk, prata med folk helt enkelt. Det är inte lätt att söka jobb t.ex., ta kontakt med sjukvården eller myndigheter, gå på intervju etc. Det är svårt att beskriva hur det känns, ibland är det mer oro och nervositet, men ibland känns det som om en mur stänger inne mig, allt blir svart, hjärtat slår så hårt så det känns som det ska sprängas, svettningarna kommer och det känns som jag är sååå långt borta från verkligheten. Denna känslan kan alltså uppstå genom att jag bara ska ringa och boka tid hos vårdcentralen, ringa om en faktura, beställa tid någonstans etc. Jag får sådan ångest så jag vill krypa ner i en grotta och stanna där för alltid. Jag överanalyserar allting, tänker alldeles för mycket på saker..

Jag har social fobi också, och det gör det inte bättre precis.

Det jag kan störa mig mest på är när jag hör att andra har ”ångest” dagen efter en fest, krogbesök etc. Har ni verkligen ångest? För vad? För ni drack lite för mycket? Legat med någon som ni kanske inte skulle gjort? Fyllesnackat med ett ex? Det är inte ångest, inte riktig ångest. Inte ångest som jag kämpar med varje dag. Upplev riktig ångest innan ni kallar bakfylla och era misstag för ångest.

Jag kämpar jämt och ständigt mot min ångest och min sociala fobi. Det gör så att jag har svårt att jobba, det oroar mig såklart för framtiden men det är något jag tar då, jag ska inte behöva tänka på hur det kommer bli i framtiden utan jag vill fokusera på nuet. Visst tänker jag på framtiden, hur jag ska kunna orka med allting, jobba och ta hand om familjen etc. Det gör ont när jag tänker på hur dåligt jag faktiskt mår. Att detta är något jag borde tagit tag i för många år sedan, men då var jag ung och brydde mig inte så mycket. Det är svårt att tänka framåt när man mår såhär, förr insåg jag faktiskt inte hur dåligt jag mådde. Nu inser jag lite mer hur mitt mående faktiskt påverkar mitt liv och framtid.

Det är hemskt att behöva uppleva dessa känslor gång på gång. Trodde det skulle bli bättre, men det blir inte bättre. Jag har försökt få hjälp, via psykologer och KBT (beteendeterapi), men fick sådan ångest så jag gick aldrig dit igen. Kämpade inte tillräckligt och då får jag skylla mig själv, det är ju ändå bara JAG som kan hjälpa mig själv, det är ju bara JAG som får ordna hjälp om jag nu vill bli frisk.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.