Social ångest: vad menas med det? 

Posted in Psykisk ohälsa/hälsa

Social ångest (eller fobi som det tidigare kallades) är ett ångestsyndrom som är rätt vanligt faktiskt. Det är nog vanligare än vad man tror. Social ångest är en rädsla för att göra bort sig och få uppmärksamhet, i sociala situationer. Många med denna sortens ångest har svårt att prata med folk, umgås med människor (speciellt dem de inte känner) men även att jobba, gå i skolan, gå i affärer, träffa läkare, ringa samtal osv är otroligt svårt. 

Jag själv har social ångest. Misstänker att jag alltid haft någon form av social ångest hela mitt liv, men det har blivit värre nu i vuxen ålder. Jag har isolerat mig efter gymnasiet, tappat vänner och har otroligt svårt att få nya vänner. Det är värre vissa dagar, då jag bara är hemma och vill inte alls gå ut! De dagarna är otroligt jobbiga, klarar inte ens av att gå och handla, eller göra ärende alls. Men alla dagar är inte sådana, som tur är!

Här nedan är ett klipp där social ångest beskrivs, kolla gärna in den! Tycker det stämmer väldigt bra överens hur jag känner det och hur jag upplever sociala situationer. 

Angående detta med att det finns faktiskt hjälp att få – det är jag medveten om, och hade mer än gärna fått hjälp! Jag har insett och är medveten om mina psykiska problem men jag är rädd.. Jag har nämligen sökt hjälp, gick KBT (kognitiv beteendeterapi) och hade en läkare som jag snackade med också, bredvid KBT:n. 

Jag hann vara hos läkaren två gånger, men bara hos psykologen en gång – jag fick panik. KBT handlar nämligen om att ändra beteende, tankesätt och bryta denna cirkel som jag hamnat i. Men jag fick sådan ångest att jag inte ville dit igen, jag var så rädd att spela charader med psykologen (vi skulle nämligen försöka få bukt på den ångest jag fick när jag skulle ringa t.ex till vårdcentralen, CSN etc) så jag drog aldrig dit igen. 

Jag har även märkt att jag blir så otroligt trött i sociala sammanhang, även om jag umgås med folk jag känner och trivs att umgås med, så blir jag totalt utmattad. Trött är väl fel ord att använda, blir totalt utmattad i flera dagar efter jag varit med folk. Det är många intryck, ljud och ljus. Mycket prat, jag är ständigt fokuserad på att inte säga något fel, eller konstigt, bete mig annorlunda eller få uppmärksamhet. Detta gör mig konstant trött. Det är även så när det gäller jobb, inte nog med att jag har ångest flera dagar innan ett nytt jobb eller nästa pass, jag har även ångest under hela passet och försöker tänka på allt jag inte ska göra för att göra bort mig! Det tar så mycket energi så att jag blir oftast sjuk och orkar inte mycket mer. 

Videon är från ångestskolan, där kan ni läsa mer om social ångest (fobi) och andra ångestsyndrom. 

3 Kommentarer

Att leva med ständig ångest och social fobi

Posted in Livsstil, Psykisk ohälsa/hälsa, Skönhet & Hälsa

Detta är inget jag brukar vara öppen med i min blogg, men det är så otroligt viktigt att prata om – nämligen ångest och andra psykiska problem. Ångest är något alla någon gång upplevt, men få vill prata om det och t.o.m erkänna att de mår dåligt. Men det är ett stort problem för många, många som sjukskriver sig pga bland annat ångest.

Jag lever med ständig ångest. Varenda dag finns den där. Vissa dagar är bättre, vissa är mycket sämre. Det jag har störst problem med är det sociala – jag har verkligen inte social kompetens, vilket gör det väldigt svårt för mig att prata med nya människor, inleda en konversation, ringa folk, prata med folk helt enkelt. Det är inte lätt att söka jobb t.ex., ta kontakt med sjukvården eller myndigheter, gå på intervju etc. Det är svårt att beskriva hur det känns, ibland är det mer oro och nervositet, men ibland känns det som om en mur stänger inne mig, allt blir svart, hjärtat slår så hårt så det känns som det ska sprängas, svettningarna kommer och det känns som jag är sååå långt borta från verkligheten. Denna känslan kan alltså uppstå genom att jag bara ska ringa och boka tid hos vårdcentralen, ringa om en faktura, beställa tid någonstans etc. Jag får sådan ångest så jag vill krypa ner i en grotta och stanna där för alltid. Jag överanalyserar allting, tänker alldeles för mycket på saker..

Jag har social fobi också, och det gör det inte bättre precis.

Det jag kan störa mig mest på är när jag hör att andra har ”ångest” dagen efter en fest, krogbesök etc. Har ni verkligen ångest? För vad? För ni drack lite för mycket? Legat med någon som ni kanske inte skulle gjort? Fyllesnackat med ett ex? Det är inte ångest, inte riktig ångest. Inte ångest som jag kämpar med varje dag. Upplev riktig ångest innan ni kallar bakfylla och era misstag för ångest.

Jag kämpar jämt och ständigt mot min ångest och min sociala fobi. Det gör så att jag har svårt att jobba, det oroar mig såklart för framtiden men det är något jag tar då, jag ska inte behöva tänka på hur det kommer bli i framtiden utan jag vill fokusera på nuet. Visst tänker jag på framtiden, hur jag ska kunna orka med allting, jobba och ta hand om familjen etc. Det gör ont när jag tänker på hur dåligt jag faktiskt mår. Att detta är något jag borde tagit tag i för många år sedan, men då var jag ung och brydde mig inte så mycket. Det är svårt att tänka framåt när man mår såhär, förr insåg jag faktiskt inte hur dåligt jag mådde. Nu inser jag lite mer hur mitt mående faktiskt påverkar mitt liv och framtid.

Det är hemskt att behöva uppleva dessa känslor gång på gång. Trodde det skulle bli bättre, men det blir inte bättre. Jag har försökt få hjälp, via psykologer och KBT (beteendeterapi), men fick sådan ångest så jag gick aldrig dit igen. Kämpade inte tillräckligt och då får jag skylla mig själv, det är ju ändå bara JAG som kan hjälpa mig själv, det är ju bara JAG som får ordna hjälp om jag nu vill bli frisk.

Lämna en kommentar